Jag är inte där mina skor står, utan där mina drömmar är.

Ibland längtar jag hem. Men det är inte hemma längre, det är där jag har bott de två senaste åren, men det är inte hemma. För nu står min lägenhet tom i väntan på nya hyresgäster, och mina saker finns nedpackade runt om i hela huset. Och jag längtar hem.

Ibland kommer jag på mig själv med att i tankarna gå vägen vid slottet. Den vid allén, där de på vintern sätter upp lyktor i olika färger, som jag alltid tycker ser ut som  Halloweendekorationer. Och ibland kan jag nästan se Otto sitta hemma hos mig, i min soffa med en pizza i knäet. Det är fortfarande min soffa, men det är inte hemma.